Boendet som planerar för slutet redan från start

På Solbackens vård- och omsorgsboende i Umeå börjar de planera för livets slut så snart ­någon ny flyttar in. Det ökar trygg­heten ­— för både boende och personal.

Alldeles i närheten av Umedalens skulpturpark i Umeå ligger Solbackens vård- och omsorgsboende. I det röda tegelhuset på tre våningar finns plats för 48 boende. De allra flesta som bor här är äldre äldre och multisjuka.

— De flyttar hit när det inte längre fungerar hemma och vi vet att medelvårdtiden blir ganska kort, drygt två år. 30 procent avlider inom ett år, säger Carola Ludvigsson som är distriktssköterska på boendet.

Ända sedan hon började arbeta inom kommunen som nyexaminerad sjuksköterska 2009 har Carola Ludvigsson velat förbättra vården i livets slut. Hon slogs då av hur lite man pratade om palliativ vård, trots att man visste att döden var väntad.

I dag har hon byggt upp tydliga rutiner för omhändertagandet i livets slutskede, utbildat sjuksköterskor och omvårdnadspersonal och handlett studenter. Hon arbetar halvtid som palliativ utvecklingsledare i Umeå kommun och ansvarar för uppföljningen av registrerade dödsfall i palliativregistret. Hon har också publicerat en studie om införandet av skattningsskalan Abbey pain scale.

— Att upptäcka, behandla och utvärdera smärta hos patienter är en utmaning inom äldrevården. Många har svårt att uttrycka sig, speciellt mot slutet. Demens och stroke kan påverka kommunikationsförmågan vilket ställer högre krav på personalens kompetens. Då är standardiserade skattningsskalor värdefulla verktyg.

När en ny patient flyttar in på Solbacken planeras ganska snart en träff med läkare, sjuksköterska, patient och anhörig. Genom samtalen får de boende och deras närstående möjlighet att vara med i planeringen kring den sista tiden i livet. Läkaren informerar om vilka medicinska förutsättningar det finns utifrån sjukdomsbakgrund och nuvarande sjukdomar och tar även beslut om HLR eller ”Ej HLR” och vilken vårdnivå som gäller vid försämring.

— De boende och anhöriga kan ta upp om de är oroliga för något speciellt eller har några särskilda önskemål. Samtalet är också ett viktigt tillfälle för oss att berätta om allt vi kan göra på boendet för att minska eventuellt lidande. Att vi har tillgång till en mängd olika läkemedel — inte bara morfin. I livets slutskede har vi ju lika stora möjligheter att ge en lika god vård som på sjukhus — om inte bättre till och med, säger Carola Ludvigsson.

Palliativ vårdplan

Tidigt upprättas också en palliativ vårdplan. Planen, som finns i dokumentationssystemet, kan skrivas i god tid även om patienten inte är i livets slutskede och fyllas på med information allt eftersom. När patienten inte längre äter och dricker avslutas alla andra vårdplaner och den palliativa vårdplanen blir den som all personal dokumenterar i.

”I livets slutskede har vi ju lika stora möjligheter att ge god vård som på sjukhus – om inte bättre till och med.”

Carola Ludvigsson, distriktssköterska

I vårdplanen framkommer om man har hållit brytpunktssamtal och utfört munhälsobedömning och smärtskattning, men också information till exempel om anhöriga vill bli kontaktade nattetid. Även om planen inte aktiveras direkt skapar den bättre förutsättningar för boende, närstående och personal att förbereda sig inför döden.

— Det handlar om att skapa trygghet och ligga steget före, säger Carola Ludvigsson.
När de märker att slutet närmar sig aktiveras vårdplanen i god tid.

— Vi känner igen när den fysiologiska dödsprocessen börjar. Tecknen kommer ofta smygande — en boende kanske äter mindre och sover mer. Samtidigt måste vi utesluta att det inte är något annat som gör att det är svårt att äta, till exempel svamp i munnen eller en protes som sitter dåligt.

Kontakt med närstående

Förutom medicinska insatser och omvårdnad för att lindra lidandet och öka välbefinnandet är kontakten med närstående viktig. De får en broschyr som på ett enkelt sätt förklarar vad som händer med kroppen i livets slut och vad personal kan göra och inte göra — som att sätta dropp — och varför. Broschyren beskriver också hur kroppens normala funktioner slutar att fungera, att blodtrycket sjunker, urinmängden minskar och att patienten ofta får feber.

— Kontinuerlig information betyder mycket. Jag kan ju inte förutspå exakt hur det kommer att bli, men jag har ändå en ganska bra bild av vad vi kan förvänta oss. Det är viktigt att anhöriga känner sig trygga och ofta får man upprepa informationen, säger Carola Ludvigsson.

Hennes arbete med att utveckla omhändertagandet i livets slut inom kommunal vård har fått spridning utanför Umeås gränser. I oktober utsågs Carola Ludvigsson till årets sjuksköterska inom palliativ omvårdnad av SFPO, Föreningen sjuksköterskor för palliativ omvårdnad.

När hon föreläser för olika professioner brukar Carola Ludvigsson berätta om varför hon tycker att palliativ vård är så viktigt.

— Vi har bara ett försök på oss.