|
När statsminister Stefan Löfven läste upp sin första regeringsförklaring efter valet 2014 sa han bland annat ”Inom 90 dagar ska arbetslösa ungdomar erbjudas ett jobb, en praktikplats, ett traineejobb eller en utbildning” och ”Arbetsförmedlingen reformeras i grunden.” Ansvaret för att genomföra detta föll på mig. Efter att Sverige under 2015 tog emot 163 000 asylsökande - mer än något OECD-land någonsin har gjort (per capita) - gav statsministern mig ett särskilt uppdrag att samordna regeringens insatser för att etableringen av de många nyanlända som fått uppehållstillstånd skulle gå så bra som möjligt trots stora påfrestningar inom många områden. När Sverige i januari i år efter månader av fruktlösa omröstningar i riksdagen äntligen fick en ny regering baserad på en ny politisk konstellation med Januariavtalet som grund fick jag uppdraget att hantera de stora skillnader i synen på arbetsmarknadspolitiken som finns mellan dessa partier.
När det nu är dags för mig att summera fem år som arbetsmarknadsminister i Stefan Löfvens regeringar är det dessa fyra uppdrag som kanske har varit de största och mest krävande:
| 1. |
För att angripa den skyhöga ungdomsarbetslösheten reste jag runt i landet och träffade de politiskt ansvariga i kommunerna. Jag inbjöd dem till samarbete med staten för att med gemensamma insatser få ungdomar i arbete eller tillbaka i utbildning. 287 av landets 290 kommuner sa ja och tecknade samverkansavtal. Dua, delegationen för unga (och senare nyanlända) i arbete, blev en viktig aktör för att stödja och stimulera den lokala samverkan mellan AF, kommunerna och andra aktörer.
| | 2. |
Reformeringen av Arbetsförmedlingen tog fart. Arbetsförmedlingen hade sedan tidigare avslutat systemet med jobbcoacher. Regeringen avskaffade det misslyckade systemet med etableringslotsar. Idag utförs en stor andel av det rustande och matchande insatserna av färre och kvalitetsgranskade fristående leverantörer som rangordnas och ersätts efter resultat och som åker ur systemet om de inte håller måttet. Återvändsgränden Fas 3 har fasats ut och tusentals långtidsarbetslösa och nyanlända har istället fått en extratjänst, främst inom kommunal verksamhet, där man utför riktiga arbetsuppgifter till avtalsenlig lön och där många går vidare till studier eller jobb med lägre subventionsgrad. Samarbetet med kommunerna har utvecklats och intensifierats, allt fler arbetslösa går över till reguljära studier och de lokala jobbspåren bidrar både till ett första jobb i Sverige och till kompetensförsörjning inom bristyrken. Etableringen har reformerats och är idag ett arbetsmarknadspolitiskt program med samma balans mellan rätt och plikt som för andra arbetslösa.
| | 3. |
2015 kom människor på flykt vandrande genom Europa och gåendes över Öresundsbron. Många, många svenskar engagerade sig för att frivilligt hjälpa till under parollen ”Refugees Welcome”. Det blev en enorm belastning på mottagandesystemet och det var svårt för Migrationsverket att få fram sängplatser, eller åtminstone tak över huvudet, åt de många asylsökande. Situationen var ohållbar. Jag, tillsammans med migrationsminister Morgan Johansson, fick ansvaret för att finna en bred politisk överenskommelse för att hantera situationen och i oktober 2015 kunde sex partier enas. I februari 2016 fick jag av statsministern ett särskilt ansvar för att samordna alla insatser i Regeringskansliet för en fungerande etablering. Ett särskilt kansli (SIRF) inrättades och en period med mycket intensivt arbete vidtog, som involverade många departement, för att bosättning, skola, utbildning, arbetsmarknadsinsatser, svenskundervisning, hälsokontroller och mycket annat skulle fungera. Samarbetet med SKL var intensivt.
| | 4. |
Efter valet 2018 hade Sverige en övergångsregering i fyra månader. Först i januari i år kunde Stefan Löfven bilda en s-mp-regering, denna gång baserat på en omfattande överenskommelse med Centern och Liberalerna, det s.k. Januariavtalet. Arbetsmarknadspolitiken var en svår knäckfråga, det är ingen hemlighet att det finns stora skillnader mellan partierna just i synen på arbetsmarknaden och parternas roll. Jag fick därmed ett stort ansvar för att det nya samarbetet, som låg till grund för regeringsbildningen, skulle fungera och överleva genom att jag fick ansvaret för de svåra kompromisser och reformer som skulle ske inom mitt område. Samarbete mellan regeringen, Centern och Liberalerna rivstartade direkt och var mycket intensivt fram till sommaren. Visst har det varit svåra frågor och olika utgångspunkter men jag måste ändå säga att det varit, och är, ett mycket konstruktivt och bra samarbete som kommer leda till kompromisser som blir långsiktigt bra för svensk arbetsmarknad.
|
Utöver dessa fyra stora områden har viktig lagstiftning kommit på plats, som att vi rivit upp Lex Laval, infört entreprenörsansvar i hela bygg- och anläggningssektorn och infört skydd för visselblåsare på arbetsplatserna. Även på EU-nivå har jag, trots stora olikheter i medlemsländernas utgångspunkter, varit med och drivit fram en förändring av utstationeringsdirektivet som nu säger att utstationerade arbetstagare ska ha lön på samma villkor som inhemska anställda.
Det har varit fantastiskt roligt att ha fått förmånen att vara arbetsmarknadsminister under fem intensiva år! Samarbetet med fantastiskt professionella medarbetarna på departementet och de duktiga tjänstemännen på myndigheterna kommer jag att sakna, och jag vill lyfta fram de många engagerade människor jag mött i kommunerna och inom ideella sektorn och inte minst kunniga representanter för arbetsmarknadens parter. Jag vill rikta ett tack till alla er som jag har haft förmånen att möta och samarbeta med under dessa år. Jag kommer att sakna er!
Ylva Johansson
Arbetsmarknadsminister
|
