|
Vi har fått en pratstund med Samah, en av deltagarna i första gruppen i Oskarshamn. Samah är drygt 30 år och ensamstående mamma med fyra barn. Hon gick gymnasiet och hann även med att läsa textil på en konstakademi i Syrien innan hon flydde. Hon kom till Sverige för drygt sex år sedan. I Sverige har hon gått på en etableringskurs i ett halvår och en restaurangutbildning. Hon har satsat mycket på att lära sig språket, det märks för hennes svenska är riktigt bra.
Hur gick tankarna när du fick reda på att du skulle börja i projektet?
– Det var lite spänt i början. Vilka fler det var som skulle vara med? Vad var det vi skulle lära oss? Men jag ville inte gå hemma längre, jag ville ut och lära mig saker.
När du ser tillbaka på ditt eget deltagande, vad har du fått ut av kursen?
– Det som har gett mig mest är att jag fick möjlighet att träna intensivt på svenskan. Jag hade varit hemma flera år och inte pratat så mycket svenska. Men under kursen kom det som jag lärt mig tidigare tillbaka. Vi lärde oss också mycket om samhället som är viktigt att veta. Jag fick också nya vänner, vi håller kontakten, har en egen chattgrupp och skriver med varandra ganska ofta.
Vad var den största utmaningen på kursen?
– Det var alla svåra ord som har med samhället att göra.
Var praktiserade du och hur var det?
– Jag gjorde min praktik på textilslöjden på Valhallaskolan. Jag tycker verkligen om att arbeta med både stora och små barn och jag fick träna svenska i ett sammanhang. Det är sådan svenska som jag behöver, hur man använder orden i vardagen. Jag hade aldrig hört uttrycket ”plocka fram” till exempel. Jag trodde att ordet plocka bara var som i att plocka bär. Jag lärde mig dessutom hur lärarna jobbade med förberedelser, genomförande och efterarbete.
Vad gör du nu för något?
– Jag var precis och skrev in mig på vikarielistan för barnomsorgen. De kanske ringer mig redan imorgon om det saknas någon i personalen. Det känns jättebra!
|
