|
Beskriv ditt engagemang och arbete för jämställdhet
Jag fick på allvar upp ögonen för jämställdhetsfrågor när jag började studera juridik. Vi hade en lärare som gav oss möjlighet att problematisera juridiken utifrån ett könsperspektiv. Jag brukar säga att min erfarenhet visar hur viktigt det är att juristutbildningen erbjuder möjligheter till kritiska perspektiv på juridik och samhälle. Läraren i fråga, Gudrun Nordborg, blev drygt 10 år senare min kollega vid Juridiska institutionen när jag lämnade domarbanan för att fördjupa min förståelse av hur rättsväsendet fungerar och påverkar människors liv.
Vid Juridiska institutionen fanns en dynamisk och kritisk forskningsmiljö i genus och rätt som inspirerade mig att kritiskt granska straffrätten, så jag skrev en avhandling om straffrättens förmåga att producera jämställdhet när det gäller mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Därefter har jag forskat om mäns våld mot kvinnor även inom andra rättsområden, bl.a. den rättsliga ställningen och besvärliga situationen för kvinnor som immigrerat till Sverige för att leva med en man här och som utsätts för våld av denne man när de saknar permanent uppehållstillstånd i Sverige.
Något jag verkligen uppskattar med det akademiska arbetet är att det kan ge möjligheter att undervisa framtida jurister, poliser och andra yrkesgrupper om mäns våld mot kvinnor och att samverka med myndigheter och organisationer i olika projekt och utbildningar. Intresset från bl.a. rättsväsendets sida har varierat rätt mycket över tid, men jag upplever att intresset för genusfrågor generellt och mäns våld mot kvinnor specifikt har ökat något under senare tid.
Vilka jämställdhetsutmaningar står vi inför just nu?
En mycket stor utmaning är de könskonservativa och nationalistiska strömningar som växer sig starka i världen och som hotar inte bara kvinnors rättigheter utan även mänskliga rättigheter för t.ex. barn, urfolk och hbtq-personer.
I Sverige kan vi se bl.a. att utrymmet för att uttrycka motstånd mot abort har ökat och att våld mot kvinnor kulturaliseras mer än tidigare, dvs. att våldet främst, ibland till och med enbart, förknippas med män som tillskrivs en annan kultur än den svenska ”jämställda” kulturen. En annan utmaning är det växande motståndet, även inifrån akademin, mot den våldskunskap som genusforskningen producerar. Många upplever också att det har blivit svårare att få forskningsmedel om forskningen ska bedrivas ur ett tydligt genus- eller jämställdhetsperspektiv.
För Västerbottens del tänker jag bl.a. på de ökade kraven på hälso- och sjukvårdens arbete med våldsutsatta kvinnor. Hur ska regionen hantera de särskilda problem som är förknippade med långa avstånd och minskad service i glesbygden? En annan utmaning är att hitta en balans mellan första linjens sjukvård och specialistmottagningar, inte minst med tanke på de enorma utbildningsbehov som uppstår om våldsutsatta kvinnor främst ska vara hänvisade till exempelvis hälsocentraler.
Dela med dig av ett positivt exempel!
Jag vill lyfta fram ICA Försäkring som har ändrat villkoren för överfallsskyddet i hemförsäkringen och som första försäkringsbolag tagit bort begränsningen i försäkringsskyddet när våldsutövaren ingår i samma hushåll. De har också infört ett omställningsskydd med omgående kontanta utbetalningar till den som flyr våld i hemmet och behöver pengar till exempelvis mat och nyinköp av kläder. Det ska bli intressant att följa hur bolaget kommer att tillämpa villkoren i försäkringen och om andra bolag tar efter.
|
