Vilket mörker vi lever i. Noll solminuter i Stockholm hittills i december. Himlen har klätt sig i grå kostym och ställt sig i vägen för det klena vinterljuset. Blicken söker något annat, något slags skönhet i världen. I trädgården får jag syn på ett grönt skott i marken. Sockerärtorna tycks ha drabbats av minnesförlust, glömt att de skulle vissna och förmultna. Istället spirar nya stänglar – en tyst nödsignal från jorden själv.
Louise Glücks diktsamling ”Vild iris” utspelar sig i en trädgård. I dikterna varvas röster från växterna, människan och Gud. Under hösten har jag haft det stora nöjet att läsa några av Glücks dikter tillsammans med 15-åringar i Tensta. På två skolor i Rinkeby har andra aktiviteter kring Nobelpriset pågått och nu i december avslutades arbetet med Nobel i Rinkeby och Tensta för trettioandra året. Precis som förra året har Gunilla Lundgren, författare och grundare av Nobel i Rinkeby, och jag genomfört projektet i nära samarbete med barn, ungdomar, lärare och bibliotekarier i två stadsdelar.
I årets sista nyhetsbrev kan du läsa om Nobelpriset. Här finns också två aktuella intervjuer om barnens röst i samhället och om unga läsare som skapat en egen mötesplats på nätet. Dessutom några ord om mina kommande böcker och en tävling där du kan vinna ett paket med lättlästa biografier.
Decemberhälsningar från
Annelie Drewsen
Spånga den 15 december 2020
|