Rena händer kan rädda liv. Det vet alla i coronatider. I Syriens mest utsatta områden gör brist på rent vatten och basal sjukvård det sedan länge svårt för människor att hålla sig friska. Skulle pandemin dessutom börja sprida sig väntas det få förödande konsekvenser.
En analys av Bitte Hammagren
Konflikten i Syrien gick nyligen in på sitt tionde år. Samtidigt konstaterades det första fallet av covid-19. Under den vecka som gått sedan det första fallet upptäcktes, noteras en smärre smittspridning. Men så såg det ut i många andra länder innan fördubblingstakten började ge rejält avtryck i statistiken. Risken för att den världsomspännande pandemin ska få fotfäste i Syrien är stor. Det sprider skräck i ett land där människor i åratal plågats av massflykt och andra fasor: kemiska vapen, svält som vapen, försvinnanden, tortyr och oljefatsbomber från Assadregimens sida, medan terrorsekten Islamiska staten (IS) tills för inte så länge sedan höll sitt skräckvälde i andra delar av landet.
I dagsläget oroar sig hjälporganisationer särskilt för situationen i den rebellkontrollerade Idlibprovinsen i nordvästra Syrien, där cirka 3,2 miljoner människor lever på ett område som mäter ungefär hälften av Skånes till ytan. Omkring 900 000 är hemlösa, mestadels hopträngda i tältläger nära gränsen mot norr som Turkiet håller stängd.
I Idlibprovisen opererar rader av rebellgrupper liksom turkiska soldater i särskilda utposter. Bland rebellgrupperna dominerar det terroriststämplade Hayyat Tahrir al-Sham, vilket har viss anknytning till al-Qaida. Trots en överenskommelse med Ryssland har inte Turkiet lyckats hålla denna grupp på mattan. Det har Assadregimen i Damaskus och Ryssland tagit till intäkt för bombningar av Idlibprovinsen. Enligt rapporter från Amnesty International har sjukhus och skolor i provinsen gjorts till särskilda måltavlor i dessa attacker. FN:s undergeneralsekreterare för humanitära frågor, Martin Lowcock, kallar attackerna mot skolor, sjukhus, bostadsområden, marknader och moskéer i Idlib för ”den värsta humanitära skräckhistorien” i detta århundrade.
Åtskilliga hjälporganisationer har tvingats lämna Idlib. Redan nu, innan coronasmitta har konstaterats där, går sjukvården på knäna. Enligt lokala läkare finns endast 100 intensivvårdsplatser och 30 respiratorer för vuxna för befolkningen. Möjligheterna att testa människor för smittan är närmast minimala. I ett flyktingläger, Deir al-Hassan, som hyser 164 000 internflyktingar, lider människor särskilt brist på vatten, hygien och sjukvårdsutrustning. Luftvägsinfektioner är en av de vanligaste åkommorna, enligt Läkare utan gränser. Ett utbrott av covid-19 i Idlibprovinsen, liksom i Syrien i stort, skulle få förödande konsekvenser.
Det gäller även det självstyrandet området i nordöstra Syrien. Området, vilket bland kurderna kallas Rojava, heter officiellt Autonoma administrationen för nordöstra Syrien. Dominerande politisk kraft är kurdiska PYD (Demokratiska unionspartiet), som har terroriststämplats av Turkiet men som varit en partner för amerikanska styrkor i kriget mot IS.
I detta autonoma område ligger också lägren för misstänkta IS-terrorister och deras familjemedlemmar, kvinnor och barn, däribland svenskar. För sin vattenförsörjning är både lägerbefolkningen och cirka 400 000 inhemska invånare beroende av vattenverket Allouk. Det är beläget i gränsstaden Ras al-Ain, som kontrolleras av Turkiet och dess syriska proxystyrkor, vilka befinner sig i öppen konflikt med kurdledda styrkor i det autonoma området. Störningar i vattenförsörjningen från Allouk utgör ett allvarligt riskmoment om covid-19 skulle börja sprida sig bland befolkningen. Representanten i Syrien för FN:s barnfond Unicef, Fran Equiza, varnar i ett pressmeddelande för följden av den senaste tidens driftstörningar från vattenverket. Så har städerna Hassakeh och Tal Tamer, liksom läger som Arisha och al-Hol, tvingas se vattentillgången strypas. I al-Hol lever cirka 66 000 anhöriga till misstänkta IS-terrorister från 60 nationaliteter. Två tredjedelar är barn.
I uttalandet från FN:s barnfond heter det: ”Unicef och dess partner stödjer familjer i Hassakeh och lägren med hemlösa familjer genom att transportera vatten i lastbilar, men det täcker endast basbehovet om vattenförsörjningen skulle utsättas för nya störningar. Inget barn ska behöva leva en enda dag utan säker tillgång till vatten. Rent vatten och möjlighet att tvätta händerna räddar liv. Vatten och vattenförsörjning får inte användas för militära eller politiska vinningar – och om så är fallet, blir barn de första och mest utsatta”.
Fram till den 24 mars hade inte något fall av coronasmitta rapporterats i al-Hol eller andra läger i det autonoma området. Men det kan finnas mörkertal, inte minst på grund av den autonoma regionens geografiska närhet till Irak, där pandemin har börjat sprida sig.
Samtidigt som Syriens grannländer har stängt sina gränser till landet, har risken för pandemin fått regimen i Damaskus att tvinga butiker, arbetsplatser, skolor och lärosäten att hålla stängt. Sedan flera år av krig har priser på förnödenheter i Syrien skjutit i höjden. Ett större utbrott av covid-19 skulle göra förnödenheter och medicinsk skyddsutrustning till hårdvaluta, liksom tillgång till rent vatten i de mest utsatta områdena.
FN:s särskilda sändebud för Syrien, Geir Pedersen, manar till eldupphör i hela landet för att kunna skydda människor från coronapandemin. Sjukvårdspersonal måste också ges möjlighet att bistå de fängslade, säger han.
|