Det labila läget i Irak – det land där terrorgruppen IS föddes – gör det lättare för IS att gruppera om i landets bergsområden och öknar. Den pågående konflikten mellan USA och Iran, som märks tydligt i Irak, underlättar för IS möjligheter att planera för framtida dåd.
En analys av Bitte Hammargren
Politiskt rävspel denna vinter och vår om vem som ska bli Iraks nästa premiärminister försvagar Iraks möjligheter att få bukt med akuta problem. Bland dessa märks nöden bland internflyktingar och offren för IS-terror, corona-pandemin, korruption, massarbetslöshet, rättsligt vakuum efter mord på frontfigurer i civilsamhället – samt risken för terrorgruppen IS återkomst.
På senhösten tvingades premiärminister Adel Abdel-Mahdi avgå efter veckor av folkliga protester mot korruption och maktmissbruk i landets ledning. Sedan dess leder han en övergångsministär. Den senaste kandidaten för att efterträda honom, Adnan al-Zurfi, har svag förankring och betraktas som alltför USA-vänlig av de Iranlojala partier som dominerar i parlamentet.
Samtidigt hårdnar propagandakriget mellan de båda länder som Irak måste balansera mellan: grannlandet Iran och USA. Den 2 april förklarade president Donald Trump att Iran kommer att betala ”ett högt pris” om amerikanska trupper i Irak blir föremål för nya attacker. Uttalandet gjordes samtidigt som Esmail Ghaani, ny befälhavare för Irans Quds-styrka – revolututionsgardets elitstyrka utomlands – besökte Bagdad i hopp om att få shiitisk-irakiska partier att enas om en ny premiärministerkandidat.
Hans företrädare på posten, Qassem Soleimani dödades i en amerikansk drönarattack den 3 januari. Soleimani var strategen bakom Irans landvinningar i arabvärlden. Han betraktades som kungamakaren vid den senaste årens regeringsbildningar i Irak. Han var också arkitekten av Irans insatser i kriget mot IS. Parallellt med det lade han grunden för Irans militära uppbackning av Syriens diktator Bashar al-Assad.
Så länge USA och Iran bekämpade samma fiende i Irak – terrorsekten IS – gick det att steg för steg ringa in jihadisterna. Det ledde till befrielsen av Mosul sommaren 2017, tre år efter det att ”kalifatet” utropats i denna stad. Men sedan president Trump tog USA ur det internationella kärnenergiavtalet med Iran i maj 2018 har säkerhetsläget försämrats allvarligt. Konfliktytorna märks på irakisk mark, samtidigt som propagandakriget snurrar på för fullt.
En intervju med en arabiskspråkig tidning speglar tonläget från Iranlojala krafter i Irak. I Baghdad Today hävdar en talesperson för Iraks paramilitära styrkor (PMF) att fortsatt amerikansk närvaro i Irak skulle betyda att IS livstid förlängs eftersom han påstår att Washington skulle vara IS ”största sponsor”. I intervjun, som återgetts av den iranska nyhetsbyrån Tasnim, görs gällande att USA skulle ha intrigerat för att underlätta IS erövring av Mosul 2014. Sådana uttalanden köper ingen kritisk betraktare. Men intervjun gynnar Irans strategiska intressen. Teheran vill med hjälp av sina allierade tvinga bort amerikanska trupper från närområdet, inte minst från Irak. (Mer om detta i en FOI-rapport som länkas nedan).
I Irak finns sedan 2014 en USA-ledd global koalition för att besegra IS, på inbjudan av Iraks regering. Men militärkoalitionen har till stor del pausat sina insatser och håller på att dra ned sin närvaro, vilket vi berättade i förra veckans Omvärldsbevakning. När franska trupper i veckan lämnade över Abu Ghraib-basen väster om Bagdad till en irakisk armédivision uppges detta vara den sjätte överlämningen i sitt slag från trupperna i militärkoalitionen.
Samtidigt säger den tilltänkte premiärministern, Adnan al-Zurfi, i en irakisk tv-intervju att han förväntar sig att halva den internationella styrkan kommer att ha lämnat Irak före årets slut. Enligt en BBC-journalist har USA:s ambassadör i Bagdad gett samma signaler.
Efter dramatiken i början av året begärde irakiska parlamentsledamöter en fullständig reträtt av den USA-ledda koalitionen i en icke-bindande resolution. Omröstningen bojkottades av kurdiska och sunniarabiska parlamentsledamöter. Men resolutionsförslaget stöddes av övergångsregeringens ledare Abdel-Mahdi. En inflytelserik populist, shiapolitikern Muqtada al-Sadr, ansåg dock att resolutionen var för mjäkig. Han krävde att parlamentet omedelbart skulle avsluta Iraks säkerhetsavtal med USA och stänga den ”ondskefulla” amerikanska ambassaden i Bagdad, liksom alla USA:s baser i landet.
Mitt i dessa spänningar fortsätter samtalen mellan Irak och USA om det framtida samarbetet. Men balansgången är komplicerad. USA har terroriststämplat en del av de paramilitära styrkor som opererar under den irakiska statens vingar och vid den amerikanska drönarattacken den 3 januari dödades inte bara den iranske generalen Soleimani utan också hans närmaste allierade i Irak, PMF-ledaren Abu Mahdi al-Muhandis. Denne var både irakisk statsanställd och ledare för en av de milisgrupper som USA har terroriststämplat, Kataeb Hizbollah.
Iran svarade med raketattacker mot amerikanska baser i Irak. Det skedde utan amerikanska dödsoffer. Iran ville av allt att döma undvika ett storkrig med USA och gav en förvarning via irakiska mellanhänder om vad som väntade. Men bland Muhandis allierade jäser ännu hämndkänslorna. Det betyder att den USA-ledda koalitionen pressas från två håll: Dels från de sunniextrema IS-cellerna och dels från irakiska milismedlemmar som kräver vedergällning för attacken mot Soleimani och Muhandis.
I flera provinser i Irak, som Nineveh, där Mosul ligger, och Anbar vid gränsen mot Syrien och Jordanien, fortsätter IS att attackera irakiska säkerhetsstyrkor. I mars dödades även två amerikanska soldater. Enligt en rapport till USA:s kongress i början av året behåller IS rörelsefrihet samt förmågan att gömma både stridande och vapen i Iraks svårövervakade berg och öknar.
Irak skulle utan tvivel befinna sig i bättre läge om USA och Iran lyckades nå avspänning, istället för att låta Irak bli skådeplats för djupa motsättningar. En sådan avspänning skulle också ha betydelse för Europa.
Mot den bakgrunden kan man läsa ett öppet brev till USA:s president Donald Trump, där 24 högt uppsatta diplomater och säkerhetsansvariga inom ramen för European Leadership Network uppmanar att USA lätta på sanktionerna mot Iran, så att landet får bättre möjligheter att bekämpa pandemin. Bland undertecknarna märks svensken Hans Blix, tidigare chef för FN:s vapeninspektörer i Irak; USA:s förra utrikesminister Madeleine Albright; två tidigare amerikanska försvarsministrar; EU:s förra utrikeschef Federica Mogherini; Norges förra statsminister Gro Harlem Brundtland (tidigare WHO-chef) samt höga diplomater inom tre amerikanska administrationer.
Undertecknarna varnar för att fortsatt hårda sanktioner mot Iran kan äventyra bilden av USA och Europa bland iranierna, något som skulle öka inflytandet i Iran från landets ”icke-västliga” partner (läs: Ryssland och Kina).
Det öppna brevet till Trump påminner om hur det mesta hänger samman i Mellanöstern. En avspänning mellan USA och Iran skulle utan tvivel göra det lättare för Irak att förhindra IS våldsamma återkomst.
|
