|
För cirka tvåhundra elever levererade han budskapet att juristerna var den moderna tidens prästerskap, domstolarna de nya templen och att vi utgjorde den elit som skulle gå ut och forma det framtida samhället, förhoppningsvis till det bättre.
De flesta av oss tog honom med en rejäl nypa salt och det var bara drygt hälften som tog sig igenom utbildningen. Jag misstänker att den elitistiskt lagda professorn inte hade något emot att sållningen var hård. Jag tog mig med visst besvär igenom och indoktrineringen sitter i såtillvida att jag tycker det är viktigt att använda lagen för att förbättra samhället i den mån man kan. Lagen är ett verktyg. Vi är de som är hantverkarna och vi har större möjlighet att välja hur vi använder verktyget än vad de flesta tror.
Lagar som styrmedel
En sanning i det professorn framförde är att vi, och stora delar av världen, har gjort oss beroende av lagar som styrmedel för våra samhällen. Jurister används både för att skapa, tillämpa och döma enligt lagarna. I vår sekulariserade värld innebär det också att jurister inte sällan, i likhet med religiösa ledare, berättar för oss var gränserna går för ett acceptabelt sätt att bete sig.
Jag är också chef och verksamhetsutövare. I den rollen styrs jag av lagar som alla andra och här tror jag att min bakgrund som jurist inte alltid är av godo för sinnesron.
Som jurist lär man sig nämligen en metod för att tolka lagen och att det inte bara är det som bokstavligen står i lagen som är styrande. Man måste kolla på en massa andra saker som förarbeten, syftet med lagen, grundläggande rättsprinciper och rättspraxis – men även doktrin från universitet och övrig forskning för att få hela bilden av hur lagen ska tolkas och användas.
Det innebär såklart också att man kan dra olika slutsatser beroende på hur man bedömer alla dessa rättskällor. Självklart har man också själv fördomar och preferenser som påverkar resultatet. Man lär sig även att vara kritisk till lagens utformning när den inte ter sig kunna tillämpas på det sätt som lagstiftaren avsåg när den skrevs. En annan lärdom är att i vissa extrema fall, när man bedömer att lagen strider mot grundlag eller vissa konventioner, så ska man inte tillämpa den.
Viktigt att tänka själv
Som verksamhetsutövare träffar man ibland på medarbetare, kollegor, chefer som saknar insikt om att juridiken fungerar på det viset och några av dem blir nästan bokstavstroende till lagens ordalydelse eller litar blint på juristers tolkning utan att själv bilda sig en uppfattning. Det är lika farligt som när man blir bokstavstroende till religiösa texter eller ledare och slutar tänka själv på vad man håller på med.
Den lagstiftning som träder i kraft vid höjd beredskap har utformats under hela efterkrigstiden. Lagarna fördelar ansvar och ger befogenheter som inte finns i fredstid. Till skillnad från den fredstida lagstiftningen så har den aldrig tillämpats i Sverige eftersom vi aldrig haft höjd beredskap. Någon praktisk uttolkning har därför inte skett. Samhället har dessutom ändrats en del sedan det mesta av beredskapslagstiftningen skrevs. En rak tillämpning av den bokstavliga formuleringen av vissa lagar låter sig helt enkelt inte göras. Man måste våga tolka dem för att de ska gå att använda.
Jag ser två orosmoment när det gäller våra beredskapslagar:
| 1. | att de som läser lagen ord för ord utan att göra en egen analys och tolkning väljer att inte vidta förberedelser inför höjd beredskap, eller att inte vidta de åtgärder som behövs efter beslut om höjd beredskap, med skälet att detaljer i lagen blivit inaktuella eller att det inte finns något tydligt utpekat ansvar för dem själva (till exempel att Postverket och andra myndigheter som nämns i flera lagar lagts ned och inte finns längre).
| | 2. | att jurister som kan hjälpa med att göra tolkningar av författningarna som är tillämpbara i en modern kontext och i linje med lagens intentioner väljer att inte göra det av rädsla för att göra fel eller för att ingen ber dem göra det. |
Lagen kan i min mening vara såväl den modiges verktyg för att agera som den feges ursäkt för att låta bli och den lates svepskäl för att slippa anstränga sig.
Ni som läser det här har alla en roll i samhället som ger er möjlighet att använda lagar för att göra nytta. De flesta invånares erfarenhet av lagen är begränsad till att uppleva de effekter som vårt sätt att använda eller inte använda lagen leder till. Oavsett om vi är handläggare, ledare, myndighetschefer eller politiker så har vi möjlighet att använda lagen.
Jag hoppas att ni är många som i det försämrade säkerhetsläget vågar göra det på ett modigt och aktivt sätt. Ett viktigt första steg är att faktiskt själv läsa lagar som påverkar ens verksamhet och våga sig på en egen bedömning av vad de innebär. Sunt förnuft räcker ganska långt och provocerar man en jurist med ens egen tolkning av lagen så tenderar juristen att anstränga sig lite mer och öka kreativiteten i sin egen analys. Särskilt om man som beslutsfattare förklarar att man är ute efter att hitta möjligheter och inte hinder. Ett litet tips från andra sidan.
Totalförsvar i världsklass
Det svenska totalförsvaret var en gång i tiden världens bästa. Det är rimligt att anta att om någonting en gång var bäst i världen så var lagstiftningen som styrde och reglerade det antagligen också av världsklass.
Låt oss anta att beredskapslagarna anno 1979, även om de inte riktigt passar in i det moderna samhällets struktur, därför är väl genomtänkta och har föregåtts av tusentals timmar med tankar och beredning innan de beslutades.
Det borde kanske rentav ses som ett privilegium att få förtroendet att förvalta det som kanske var världens bästa beredskapslagstiftning anno 1979. Vi bör kanske sluta se den som ett hinder och i stället visa den viss respekt, göra ett seriöst försök förstå den för att få vägledning i att lösa dagens problem. Vi behöver våga tolka lagstriftningen så att den ger möjligheter och mandat att agera och inte hindra oss från att komma vidare.
Marcus Björklund, beredskapsdirektör
|
