Alla önskar vi något, förhoppningsvis
Nu är det åter igen högtider på gång, advent och jul. De är på väg mot oss, precis som advent antyder, ankomst! Det är Jesu ankomst som står i centrum, att Gud blir människa. Men Jesus har konkurrens. Det finns många andra attribut till den tid som nu kommer som formar min förväntan och längtan. Som barn, var det de där hemlighetsfulla inslagna klapparna som låg under granen, man kunde spendera timmar med att vrida, vända, känna och skaka, uppfylld av förhoppningar.
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen…
Vi har alla våra önskningar och drömmar, för det stora men också för det som ligger nära. Jag undrar vilka visioner som fick Augustus att dra igång skattskrivningen, detta jätteprojekt. Likaså vad Maria och Josef hade för inre bilder under sin resa till Betlehem. Kanske hade de en lista på bra härbärgen som de hade fått tips om. Bilden av en trygg, varm natt fyllde dem. Vi får inte alltid det vi önskar oss.
Som pastor i församling och nu som församlingsutvecklare ställer jag ständigt denna fråga; vad längtar vi, ni efter? Ibland kommer de storslagna visionerna men lika ofta blir det tyst och tveksamt. Det blir som när jag frågade min pappa om vad han önskade sig i julklapp och han som oftast svarade, ”jag önskar mig ingenting”. Det är inte alltid lätt att veta vad man önskar sig.
Vad drömmer universums skapare om när han avstår från allt och inte vakar över sin väldighet utan istället antar en tjänares gestalt och blir en av oss. Det finns massor av bra svar på den frågan. Jag tänker på min pappas svar, på frågan om vad han önskade sig. Han svarade visserligen, ”ingenting”, men la direkt till, kort och hjärtligt, ”bara snälla barn.”
Som att fråga Gud vad han önskar sig och höra hans röst; ”Ingenting, bara att ni ska älska varandra, så som jag har älskat er…”
Guds rika välsignelse till er alla och ta hand om varandra och andra!
Hans Dahlgren, Församlingsutvecklare
|
