|
Påskhelgen är över, men i kyrkoåret är vi ännu kvar i påsktid. Jag brukar tänka att liksom fastetiden bjuder in till att skala ner och lyssna lite extra till ”kyrie-ropen” i mitt och världens liv, så välkomnar tiden efter påsk in till att utforska påskdagens hopp, uppståndelse och lovsång.
Men i år..? Det kändes nästan obehagligt naturligt och självklart att leva sig in i skärtorsdagen – dagen då man vet att allt bara kan bli värre som Lena Bergström så träffande säger i podden Högtid https://equmeniakyrkan.se/podcast/skartorsdagen/ Och långfredagen, dagen då Jesus delar människors och skapelsens lidande, mer aktuellt än så kan man väl inte beskriva vad vi i vår tid behöver höra? Men påskdagen – kan vi tala om uppståndelse och glädje ännu, måste vi inte vänta ut ännu en tid av coronakris innan vi lyfter den delen av evangeliet?
Jag har en app (Centering prayer) som hjälper mig att hålla tidsramarna för mina tysta bönemeditationer. Varje gång jag ska börja be skickar den sedan några veckor med mig följande ord in i tystnaden: ”may we become bearers of joy.” (ung: må vi få bli förmedlare av glädje) Jag studsar varje gång. Men varje gång öppnas också något upp inom mig.
Läs vidare HÄR
Jenny Dobers
Regional kyrkoledare, Stockholm
|
