|
I en tid då vi lever merparten av våra liv på internet så skulle jag vilja påstå att frågan om nätneutralitet är en av vår tids viktigaste demokratifrågor. Det här är en fråga som varit på tapeten både i amerikanska presidentvalskampanjer och en fråga som diskuterats flitigt på EU-nivå. Men i Sverige lyser den dessvärre ofta med sin frånvaro.
Post- och telestyrelsens definierar begreppet "principen att all internettrafik ska behandlas likvärdigt oavsett avsändare, mottagare, plattform eller innehåll. Nätneutralitet omfattar också transparensaspekter avseende bland annat operatörernas trafikhantering och avtal gentemot slutkunder".
Konsekvensen av att den här frågan sällan diskuteras i den svenska debatten blir att kännedomen om nätneutralitet som begrepp är låg. Det får i sin tur följden att aktörerna på telekommarknaden agerande inte är under lupp och att det är få – eller kanske till och med ingen – som ifrågasätter den utveckling som just nu sker på telekommarknaden och som jag vill påstå är ett hot mot nätneutraliteten.
Hur menar jag då? Jo det finns operatörer som är vertikalt integrerade, det vill säga som agerar i hela den så kallade värdekedjan genom att äga nätet, sköta driften och även producera internettjänsten. Utöver det så har Telia sedan något år tillbaka tagit ytterligare ett kliv uppåt och äger utöver den egna internettjänsten också en innehållsleverantör, C More (TV4).
Detta agerande behöver inte i sak innebära att nätneutraliteten äventyras men i en uppdelad värdekedja där nätägaren, internetleverantörer och innehållsleverantören (exempelvis tv-kanalen) ägs av olika aktörer så minskar risken för att dessa ska gynna varandra på ett otillbörligt sätt och med andra ord äventyra nätneutraliteten.
Vi har också exempel på aktörer som utvecklat sin verksamhet från andra hållet, det vill säga innehållsleverantörer som startar egna internettjänster. Nyligen meddelade Nya Wermlands-Tidningen att de tar rygg på Västerbottenskuriren och erbjuder en egen internettjänst. Det här beslutet har sannolikt gått de flesta förbi. Men hur skulle vi exempelvis agera om ett främlingsfientligt parti startade en internettjänst med lågt pris och på så vis lockade till sig kunder? Det vore full möjligt att paketera erbjudanden om prenumerationer och rabatterade abonnemang till innehåll som sedan sprider främlingsfientliga budskap.
Min poäng med detta är att vi måste värna nätneutraliteten och upprätthålla lagar och regelverk så att vi kan känna oss trygga i att vi kan skydda vårt samhälle mot inlåsningsmekanismer för konsumenter.
Vi har precis kommit ut med ett nytt nummer av vårt magasin, Stadsnätet. I min ledartext beskriver jag den utveckling som vi ser tydligt på marknaden kopplad till flerfamiljshus. Det handlar kortfattat om en utveckling där de öppna näten som skapade valfrihet för slutkunderna trängs ut av gruppanslutningar där kunderna tvångsansluts till en enskild internetleverantör och där avgiften ofta läggs direkt på hyran.
Den upphandlade internetleverantören får sedan fri tillgång att erbjuda ytterligare egna tjänster till kunderna. Den här utvecklingen kan ju tyckas ofarlig och i vissa sammanhang kan den absolut bidra till en prispress på marknaden – åtminstone på kort sikt. Men vi vet sedan tidigare att monopol begränsar utvecklingen.
De svenska stadsnäten har alltid värnat om öppenhet och strävat efter att bidra till kundernas valfrihet där de i öppna plattformar fritt har kunnat välja den tjänsteleverantör som erbjuder det erbjudande som kunden själv anser attraktivt.
Vi ser nu hur den här marknaden förändras och där allt fler branschaktörer slutar erbjuda sina öppna plattformar till förmån för sina stängda lösningar. Är det verkligen en sådan utveckling vi vill ha?
Jag ser gärna att den här debatten kommer högre upp på den politiska agendan och den som delar mitt resonemang är välkommen att höra av sig.
|
